Childrens department är avklarat

Childrens department är myndigheten i Kenya som värnar om barnets bästa. Konstigt nog är besöket hos dem, det enda tillfället här i Kenya då vi tvingas lämna bort våra barn och ta en taxi till stan för att prata med dem. Men inget i Kenya är logiskt och framförallt ingenting som tillhör processen. Som tur är för oss så har vi många goda vänner runtomkring oss som känner våra barn väl.

Tanken i onsdags var att Movitz o Emma skulle vara hos Kalle och Linda som vi ju känner sedan flera år tillbaka nu. Men de fick en childrens-tid precis efter våran så det ställde ju till det lite grann. Men som tur är kunde Linda o Jocke ta hand om barnen och vi kände oss precis lika trygga med det.

Efter lunch lämnade vi barnen till de goda grannarna och tog en taxi in till stan. SJÄLVA! Märklig känsla. Men inte lika märklig som första gången vi åkte dit. Vi var i god tid så vi hann med en glass i solen innnan det var vår tur. Jascinta, som socialutredaren heter, hade med sig vår gamla rapport och den gick vi igenom tillsammans. Inte mycket hade förändrats i våra liv. I stort sett var det bara att Movitz och Emma fått en kusin. Och så hade våra löner förändrats såklart :) Jascinta frågade om vi inte betalt av vårt huslån ännu? Vi förklarade att vi hade en bit kvar. Typ hela livet :) Precis som de flesta andra husägare i Sverige. Mötet var över på en halvtimme, stor skillnad mot förra gången när det nog tog närmare 2 timmar. Efteråt mötte vi upp Linda o Kalle och så tog vi med oss deras barn till Gemina.

Movitz och Emma hade haft det jättebra tillsammans med familjen Percival. De hade lekt, ätit och skojat. När vi kom så låg Emma och sov och Movitz och Wilson myste framför en film. Vi är som sagt väldigt lyckligt lottade som inte behövde känna oss oroliga när vi lämnade bort barnen. Sen kunde man ju hoppats på att de saknat oss liiiiite iaf, men Movitz lyfte knappt blicken när vi kom tillbaka. ;)

På kvällen var vi bjudna på middag hos Linda o Kalle. Maten smakade utmärkt och det blev som vanligt en mycket trevlig kväll.

Idag var det dags för hembesöket. Som sig bör, gömde vi undan vinet som vi köpt för bunkring och fyllde istället på kylen med mjölk, ägg, kött och nyttigheter. På två dagar i lägenheten har vi hunnit packa upp allting, sorterat kläder, satt upp foton och gjort det hemtrevligt med tyger och tavlor. Allt tack vare detta besök. Det var dock över på fem minuter. Hon kom, satte sig, skrev 5 meningar om Emma och Movitz, tittade lite på Emma (som sov) konstaterade att det fanns gott om kläder till henne i sovrummet, kikade in i kylen, tackade för sig och gick. och NU är det över! Känns väldigt skönt. Även om det inte var obekvämt på något sätt att träffa dessa damer, så känns det ändå väldigt härligt att ha det avklarat.

Så ikväll får det bli bubbel och jorgubbar! Nu håller vi alla tummar vi har för en andra hearing innan påskuppehållet. Vi har två fredagar på oss. Men rapporten ska skrivas först så chansen är minimal. Vi ligger dock helt klart i fas med vår så kallade planering och även om vi inte får en hearing förrän i mitten på april, så har vi goda möjligheter att hinna hem till slutet på juni. Så det känns fint.

New Place and upcoming election!!

Nu har vi flyttat igen. Movitz och Emma tittade ut genom fönstret igår och Movitz förklarade för Emma samtidigt som han pekade. Däj bodde vi först, i C5. Sedan flyttade vi till D3 som ligger däj. Men däj kostade det föj mycket pengaj så nu boj vi hääj! Emma upprepade orden ”däj och häj” varje gång. Sedan la hon sig ner i soffan, skrattade och gjorde ”happy baby”  (en yogaövning som vi brukar göra när man ligger på rygg, håller med händerna i fötterna och gungar)

Den här lägenheten (E20) ligger på våning fyra och är granne med den vi hade förra omgången. Det stora stora plusset med denna lägenheten är att den har en grym balkong. Vi är som sagt väldigt högt upp och har utsikt åt tre väderstreck. Solen börjar värma upp balkongen vid två på eftermiddagen och vid halv sju kan man njuta av en tjusig solnedgång. Dessutom är det utsikt över en stor väg en bit bort där det kör bussar, lastbilar, grävmaskiner och bilar. Till Movitz stora förtjusning ser vi också en gigantisk lyftkran härifrån som håller på med något byggarbete en bit bort. Vi som ÄLSKAR att sitta på balkongen dag som natt, har nästan inte suttit ute någoniting på den gamla balkongen eftersom där alltid var skugga och blåste full storm. Så HÄR kommer vi att trivas.

Eftermiddagskaffe på balkongen (pensionärvarning, jag vet)

Movitz smaskar frukt

 

Jordgubbar, mango coh passionsfrukt

Visst är lägheneten påtagligt mindre än den förra och det märks av rejält. Särskilt utrymmesmässigt. Vi har varit iväg och bunkrat mat och andra nödvändighter inför valet och det är inte lätt att hitta plats till allting. Men med tanke på att denna lilla lya är 2500 kronor billigare per månad så känns det väldigt okej. Båda barnens sängar får plats i sovrummet och det är helt okej storlek på vardagsrummet. Dessutom ser vi poolen, gården och lekplatsen härifrån, vilket innebär att vi kan ha koll på allt och alla ;) ;)

Bunkrat inför eventuellt kommande utegångsförbud

 

Vårt vardagsrum

Vårt aningen stökiga sovrum, men upppackning pågår för fullt

 

Förstår om ni är många som funderar över det kommande valet den 4e mars och vad det kommer innebära för oss. Dock kan ingen dessvärre svara helt säkert på den frågan. Förra gången det var val i Kenya så gick det ganska illa. Man var inte förberedd på allt det våld som folkets politiska åsikter skulle ställa till med. Särskilt i slummområden och där stammarna var blandade, drabbades människor väldigt hårt. Den här gången är man bättre förberedd. Man har tagit in människor från andra länder för att lära sig bättre hur man ska hantera situationen INNAN våldet bryter ut. Alla kenyaner som vi frågat tror att det kommer bli ett fredligt val och att våldet inte kommer att nå till så många stadsdelar. Dock ska man hålla sig borta från slumområden och man ska inte ge sig iväg och resa under denna tid. Vi har fått rådet att bunkra mat för några veckor och inte gå utanför murarna under den första valveckan.

Valet i Kenya är väldigt svårt förstå. I stort sett står det mellan två olika kandidater, Kenyatta och Odinga. Kenyatta och hans eventuellt kommande vicepresident står inför rätta i Haagdomstolen i april. De är misstänkta för brott mot mänskliga rättigheter . (!!!) Men OM Kenyatta  blir president så frikänns de båda, eftersom en president i Kenya inte kan dömas. Det senaste vi hörde om Uhuru Kenyatta är  att han kan ligga bakom falska sedlar som tryckts upp delats ut till folket i hopp om att han skulle få deras röster.(rykte från en annan adoptivfamilj) Som ni förstår så är det inte riktigt som när det är val i Sverige. Med högsta sannorlikhet så kommer heller inte valet att avgöras i den första valomgången (då måste EN av kandidaterna få minst 50 % av rösterna) utan det kommer att bli en ny omgång med start den 10e april.  (Detta är inte fakta taget från någon säker källa, utan MIN uppfattning av vad jag hört om valet. Det är alltså inte säkert att alla uppgifter är helt korrekta)

Vi tar dock det hela mer ro och kommer självklart att hålla oss inne den första tiden. Vi har köpt på oss en väldig massa mat och vi känner oss trygga i att vi bor 9 svenska familjer innanför samma murar. Självklart känns det oroväckande att valet kan medföra våld och kriminalitet, men vi tror inte att vi är i någon riskzoon för att drabbas. Det är stammarna som kommer att bråka och vi är inte någon som helst måltavla för dem. Men vi gör nog bäst i att inte gå ut med våra barn under den första valveckan och framförallt inte säga vilka stammar som barnen härstammar ifrån. Så ta det lugnt där hemma och var inte oroliga över oss, för det kommer inte vi att vara. J

Fantastiska jag

Har förstått att det är många blivande föräldrar som följer min blogg och vill därför passa på att göra lite smygreklam. Tror ju att de flesta av er inte har missat att jag precis gett ut en bok, men OM någon inte hört om detta så kommer lite kort info här:
Jag har gjort en "fylla-i-bok" för adopterade barn. Den är anpassad så att ALLA adoptivföräldrar ska kunna fylla i alla sidor i boken, oavsett vilket land ens barn kommer ifrån, hur gamla barnen är vid bb är eller hur länge man vid adoptionen befinner sig i barnets ursprungsland. (rätta mig gärna om jag har fel ;)

Man kan läsa mer om bloggen här
http://fantastiskajag-boken.blogspot.com/

Man kan också läsa om boken, samt beställa den på förlagets hemsida
http://www.idusforlag.se/psykologi/fantastiska_jag

Vill man hellre köpa den i en affär så finns den både hos Akademibokhandeln och i de flesta Bokia-affärer. Man kan också hitta den i små barnaffärer runtom i landet som säljer barnkläder, leksaker etc.

Sprid gärna detta till alla ni känner som vill, är på väg eller har adopterat!!

4 månader i Kenya!!

Idag är det precis 4 månader sedan vi satte oss på planet till Nairobi. OJ vad det pirrade i magen då. :) Imorgon har vi haft vår prinsessa hos oss i 4 månader. Känns som tiden flyger iväg. Processen rullar på i en helt okej takt. Vi har som ni vet haft vårt första domstolsbesök och vår guardian är i stort sett klar med sin rapport. På onsdag nästa vecka ska vi träffa "childrens department" som är lite som soc i Sverige. De ska även göra ett hembesök i nästa vecka och sedan ska även de skriva en rapport. När båda dessa rapporter är klara får vi en ny tid för det andra och sista domstolsbesöket. Där ska domaren avgöra om vi lämpar oss som föräldrar eller inte :) ATT det här går igenom är vi såklart inte ett dugg oroliga över. Däremot NÄR det går igenom har vi ingen aning om. Det är ett tre veckors långt uppehåll i domstolen över påsk och vi har bara minimala chanser att få en andra tid i domstolen innan dess. Men det lutar åt att vi får hearingen först i mitten, slutet på april. Sedan brukar det ta ca en månad att få ut ett judgement, dvs det skriftliga dokumentet på att vi är godkända. Efter det är det ytterligare en månad som man får räkna med att det tar för samla ihop diverse dokument som behövs för en hemresa.

Enligt denna lilla tidssammanfattning ovan, skulle vi kunna vara hemma runt midsommar. Minsta lilla strul så blir det ytterligare några veckor eller månader. Vi tycker dock att midsommar hade passat ganska bra :)

Är så nyfiken på vilka ni är?? :)

Jag kan ju se via facebook att det är många som går in och kikar på bloggen och det är så fantastiskt roligt!!! Men alla ni som INTE går in via facebook, er har jag ju ingen aning om vilka ni är. Nu när vi har en öppen blogg så vet jag att det är många fler som kommer åt den och det hade varit jätteroligt om ni ville skriva ett inlägg.

Förra gången vi var i Kenya fick vi väldigt många kommentarer på bloggen, vilket var oerhört kul. Jag gjorde nämligen en bok av blogg och kommentarer som Movitz kan läsa i när han blir större. Så alla ni som läser och följer vår resa, det vore jätteroligt om ni bara ville skriva några rader här under om vilka ni är om varför ni följer vår blogg. Så får även Emma med lite kommentarer i sin bok :)

TACK SÖTA NI!!!

Manyika house och drömmar om svensk sommar

MANIYKA HOUSE

 

Här känns lite som en grön oas strax utanför den smutsiga storstaden. Vi vuxna sitter på varsin solstol i trädgården med en kopp kaffe I handen och framför oss leker barnen på rutchkanan. De tre stora killarna som känner varandra så väl vid det här laget, har så fantastisk roligt tillsammans. De samarbetar för att ta sig upp och ner  för den hala träkanan samtidigt som de skrattar hejdlöst. Deras fantasi finner inga gränser för vart leken ska föra dem. På låtsasengelska uppmanar de varandra att hålla utkik efter olika djur och de skriker högt på kompisen att skynda sig så alla hinner upp i "båten" innan krokodilerna kommer. Det är så tydligt hur leken baseras på deras egna erfarenheter, bland annat här i från Kenya.  De ser giraffer, lejon och impala på savannen. Det kommer åsnor längs vägarna och när dom tar en paus för fika är det för att äta mango och ananas på en filt. Verkligheten här är nästan som hemma men många exotiska inslag.  När Emma till exempelvis ser en häst säger hon "zeba”.  Gris och rådjur ersätts med Pumba (vildsvin) och Thomson gasell. Det är häftigt att tänka att när vi kommer hem till Sverige så kommer våra barn att komma med spännande bidrag och nya influenser till lekarna på förskolan.

Nykomlingarna i gänget, dvs småsyskonen hänger med bra i leken på ruchkanan. De tas väl omhand av de stora killarna och man märker att de är glada och stolta över att få vara med i sina syskons roliga lek. Ibland känns allt lite som en dröm. Tänk att dessa vackra, roliga och oerhört empatiska barn faktiskt är våra. De leker här framför oss och kommer med jämna mellanrum fram med stor entusiasm och berättar vad som händer i leken. Med deras kolsvarta hår, chokladbruna släta hy och pigga mörka ögon, ser de alltid så friska och välmående ut. De strålar av lycka och stolthet över vilka de är och jag får ibland nypa mig i armen för att vara säker på att jag befinner mig i verkligheten. Inte bara har min värld berikats med jordens mest fantasiska barn, jag får också sitta här i värmen utan att behöva bry mig om varken jobb eller tråkiga förpliktelser och bara titta på dem och leka med dem.

killarna fyller badpoolen tillsammans

Emma tittar på kaninen

 

Vi blir lite som en enda stor familj, vi kenyafamiljer som kännt varandra så länge nu. Vi tillbringar tredje dagen i Manyika house som är ett stort vackert stenhus mitt ute bland kaffeodlingarna i närheten av staden Tikha. Här fungerar fåren som gräsklippare och hundarna som vakter på natten. Här bor kaniner, höns och sköldpaddor.  I trädgården växer stora träd med avocado, mango och bananer. Det finns enorma gröna ytor för barnen att springa runt på och luften är så ljuvligt frisk att andas.

 

 

 

 

 

 

 

Saknar ännu inte Sverige ett dugg, men iblan kan jag inte låta bli att fantisera om vissa favoritplatser och kommande stunder där. När barnen leker på klätterställningen,får jag plötsligt en enorm längtan till Skalhamn. Tänk en kaffe på det nybyggda trädäcket samtidigt som barnen leker i sandlådebåten. Kusin Selma ligger på en filt i gräset och jollrar. Movitz springer fram för att hjälpa henne att sätta på sig solhatten som hon tappat. Emma rockar loss till de svenska tonerna från radio Sotenäs och Selma studerar sin nyfådda släkting. För en gång skull är det varmt och vindstilla på Västkusten. Det är juni månad och vi är nyss hemkomna från Kenya. Hela sommaren finns framför oss.. En sommar med salta bad, grillstunder i bergen och en massa lek med nära o kära.

Kanske kanske kan drömmen slå in... Tills dess njuter vi av livet i Kenya.

Domstolsbesök nummer 1, avklarat

Idag har vi haft vårt första besök i domstolen. Vi gick upp tidigt och gjorde oss fina. Tack Elin o Micke för Movitz fina skor och tack Lerumsgänget för Emmas snygga courtkläder :)

För er som vill veta mer, så är Emmas skor med blomman köpta på Woolworths, precis som Movitz byxor och slips. Mina skor är från en skoaffär på Junction, min kjol är (Ja precis Josefin ;) från primark i London. Den rosa blusen är från Trueworths

 

 Klockan halv åtta blev vi hämtade av taxin som körde oss till Milimani Court. Det var ganska mycket folk där och en hel del andra adoptionsfamiljer. Vi väntade på vår socialsekreterare, vår advokat och vår guardian. ALLA var sena! Emma o Movitz underhöll sig själva genom att springa upp och ner för en liten backe som de hittade.

 

 

 Vid niotiden kom vår guaridian Pamela och strax därefter socialsekreteraren Elisabeth. Inte förrän klockan 10 dök advokaten Leha upp. Allt för spänningen! Utan henne hade nämligen inte blivit något i domstolen. Syftet med detta besök var att utse vår guardian officiellt. Vi gick in i rättsalen, slog oss ner och så började domaren och advokaten att prata. Väldigts strikt och så tyst att de nästan inte hördes. Våra barn satt som ljus i våra knän. Tills Emma plötsligt tappade sin bil och började gråta (eller typ illskrika) Hon andades in länge och vi väntade med spänning på utandningen. Den hördes, kan man säga J Men världens bästa pappa lyckades trösta henne ganska snabbt och hon började skratta istället. Ärendet tog ca 5 minuter. Allt gick enligt planerna.

Efteråt åkte vi till Osteria som är en smarrig italiensk restaurang och åt lunch. Vi fick sällskap av Tina och Daniel som också haft sitt första domstolsbesök idag. Dagens huvudrollsinnehavare somnade utmattad i pappas famn.

 

 Lite senare samlades järngänget vid poolen och vi bjöd på sedvanligt bubbel. De lite nyare familjer verkar inte vara så noga med denna tradition. Desto viktigare tycker vi ”gamlingar” att vi upprätthåller den utan undantag.

 

 

Kvällen blev lugn, väldigt lugn. Emma slocknade redan klockan sju och vi passade på att ha lite fredagsmys med Movitz. Nötter och Pippi Långstrump i soffan. Nu sover även Movitz och vi kommer inte att bli sena vi heller. Det är mer påfrestande än vad man tror att vara i domstolen halva dagen.

 För er som undrar varför vi fortfarande sätter en stjärna i ansiktet på vår lilla kenyanska prinsessa så är det för att vi fortfarande inte får lägga ut bilder som visar hennes ansikte. Juridiskt sett är hon inte vår förrän vi varit i domstolen för andra gången och när vi sedan fått vårt JUDGEMENT där det står att vi är hennes föräldrar. Så ni får hålla er till tåls, precis som vi. Jag vill inget annat än att bara fylla denna blogg med fantastiska bilder på goa glada spralliga busiga och vackra Emma, men jag blir tvungen att vänta några månader till :)