Klockan är 22.00 Somnar jag nu hinner jag sova i 5 timmar. Kan ju nästan kvitta... Så jag bloggar lite istället. Det är knäpptyst i huset. Movitz stoppade vi i säng redan halv åtta. Mamma o pappa har lagt sig så dom ska orka upp i natt och köra. Mathias sitter ensam i soffan där uppe och vilar tankarna framför tvn. Han har som vanligt tänkt på allt. Vad jag än frågar om så har han redan packat ner det, redan ringt och fixat det eller redan skickat in rätt papper. Jag är så lyckligt lottad som adopterar ihop med honom. Av många skäl ;)
Hela eftermiddagen har telefonen ringt och pipit till av olika anledningar. Så många fantastiska vänner som bryr sig om att vi ska åka och vill komma med lyckohälsningar. Det känns mycket skönare att åka när man känner sig saknad. Fast mycket svårare också. Hur ska vi klara oss utan alla ER, underbara människor! Kommer ihåg att det var det svåraste med förra resan. Saknaden av alla vänner. Det kom och gick minns jag. Ibland gick det jättebra och tiden flöt på i ett rasande tempo. Så dök plötsligt något minne upp från Sverige och så var man tvungen att gråta en skvätt.
Vi landar imorgon klockan 20.00 på kvällen. Sedan tar får vi sjuds till Nairobi där Matts, Carro, Movitz kompis Felix och deras nyfådda lillebror väntar på oss. Det känns så oerhört tryggt att bo hos nära vänner första kvällen. På onsdagsmorgonen blir vi upphämtade igen och sedan bär det av 20 mil norr ut, mot Nakuru. Kanske får vi träffa vår lilla flicka redan på eftermiddagen? Boende är ordnat till oss på guesthouse vid barnhemmet. Hela min kropp värker av längan nu. Vill bara snabbspola fram tills jag får se in i hennes ögon. Få känna hennes värme, hennes lena hud...
Jag lyssnar lite på snusningarna från sängen bredvid. Han sover så gott... Alla här hemma vill utnyttja tiden med vår kille maximalt. Mormor ger honom ett extra bad, morfar läser en extra bok, farfar tar med honom och matar fåglarna och farmor tar en extra kram. Inte många kommer vara så saknad som han. Men så är han ju världens bästa kille också :)
Det där med världens bästa kille det håller vi med om, vi saknar honom redan, det var väldigt tomt och tyst när vi kom hem idag. Vi saknar er alla. Vi är med er i tankarna när ni skall träffa världens bästa lillasyster och längtar efter att få se er allihopa. Ni får hälsa familjen Rentzhog ( våra förra grannar ) från oss. Många kramar till er alla.
SvaraRadera