Så vackert så det gör ont

Borde inte blogga nu. Borde jobba... jobba att marknadsföra min bok. Har fått en liten stund för mig själv för att få lite gjort på datorn. Satte mig på en liten balkong vid polen. Här finns ett bord, två stolar en kall öl, en dator och så jag. Kan bara inte låta bli att blogga lite. Just nu så strular det ändå lite med uppkoppling så då kan jag ta mig lite tid till att skriva. Måste få er att försöka förstå vad vi upplever.

Vår villa ligger kanske 50 meter från stranden. Poolen som ingår har formen av en sköldpadda. Om man är i vattnet  så ser det ut som att poolen försvinner rätt ut i havet. Den ligger liksom lite högre upp och max 20 meter från det stora svallande blå. Vi diskuterade färgen på havet tidigare. Jag tyckte ljusgrönt, någon tyckte turkost. Turkost låter mer som en färg en resekatalog skulle ha användt i sin beskrivning. Men det är liksom ännu grönare på vissa ställen. Vi enades om att ljust turkost var ganska bra.

Från min lilla platå så hör jag havet svalla. Jag hör hur palmbladen klapprar och jag hör några männsikor som skrattar. Jag känner dofter av tång, salt och solbränd hud (troligtvis min egen rödbrända vinterhud som äntligen får lite färg på sig.) Vi har verkligen hamnat i paradiset. Tillsammans med våra nära vänner, Carro o Matts som vi lärde känna under vår första adoptionsresa, så njuter vi i fulla drag av att vara på semester vid kusten. Semester från den "tuffa" vardag som råder i Nairobi där vi får handla och laga vår egen mat. Vi handlar i och för sig lite här också. Fast bara lite. Nötter, choklad, yougurt, öl, läsk och andra nödvändigheter. Resten handlar personalen åt oss. Sedan har vi en kock som fixar maten. Färsk fisk från havet. Igår var det räkor. Ikväll blir det förhoppningsvis kingfish.

Igår satt vi vakna tills klockan var två. Det fläktar så skönt på vår altan eftersom vi är så nära vattnet. Det var endast några enstaka myggor som gjorde sig besvär med att störa oss och dem kunde vi stå ut med. Det känns så overkligt att sitta här och veta att det är december månad. Hemma i Sverige tänder ni adventsljusstakar och äter pepparkakor medans vi äter glass och smörjer in oss för att skydda oss mot solen. För att få den rätta känslan har barnen fått varsin adventskalender och så har Carro smugglat med en flaska glögg. Vi har också med oss ca 20 adventskalender från gångna tider som vi kan titta på om abstinensen blir för svår.

Så vi överlever som ni förstår. Vi har det helt fantastiskt bra. Vi saknar er där hemma, men precis som förra gången så saknar vi inte Sverige ett dugg. Vi har det vi behöver här och njuter i fulla drag av att vara tillsammans hela familjen. Så försök att inte tycka alltför synd om oss som är tvugna att upplva december månad i paradiset.