Tuffa beslut

Som nybliven tvåbarnsmamma går man mest runt och är lycklig. Lycklig över de fantastiska barn man fått och lycklig över privilegiet man får spendera så mycket tid tillsammans med familj. För det mesta tänker man inte alls på den tuffa vägen fram till lyckan och på alla de gånger som vi som adoptivfamiljer får ta de långa snåriga och backiga vägarna, istället för de korta raksträckorna. Men så dimper det återigen ner en påminnelse, som ett brev på posten. Bokstavligen. Eller åtminstone i mail-inboxen. Fakturan från Adoptionscenter på 3000 kronor kom idag. Vi adopterar inte via adoptionscenter men vi har köplats där sedan 2009. Det vill säga något vi har nytta av OM vi skulle adoptera ett tredje barn. När man haft barn nummer två i tre månader så funderar man inte så mycket på trean. Åtminstone så har inte VI gjort det. Jag vet inte hur ni tänkte när ni gick där och vaggade nummer två, matade henne, kramade henne och ägnade all er tid för att lära känna denna lilla fantastiska varelse som ni fått i era armar. Var det DÅ ni tog beslutet att ni absolut skulle ha ett tredje barn?

Vi måste såklart inte bestämma ATT vi ska ha ett tredje barn här och nu. Men om vi INTE betalar in fakturan, då är möjligheten inte längre kvar. Köerna i adoptionsförmedlingarna bara växer. Vi har vänner som väntat i många år på att bara få skicka in sina papper. Kenya har för tillfället ingen kö men det är bara en tidsfråga. De gör allt för att försvåra adoptionerna härifrån till andra länder, samtidigt som intresset i Sverige bara blir större. Om två år kan det vara flera års kö.

Det jag försöker skildra i denna lite självömkande text, är att adoptionföräldrars slingriga väg fram till sitt barn, återigen gör sig påmind. Ekonomin spelar en oerhört stor roll i de beslut vi tvingas ta och nu kan den dessutom ha en helt avgörande faktor. Jag tycker inte det är rättvist att vi ska betala hundratals tusenlappar för att få bli föräldrar, samtidigt som vi dessutom måste betala ytterligare tusenlappar varje år för att ha kvar en möjlighet till syskon. Betalar vi inte har vi ingen köplats och då hinner till och med vi (som är relativt unga i adoptivsammanhang) bli för gamla innan vi är framme i kön. Beslutet blir inte lättare när man som föräldrar inte hunnit prata igenom denna viktiga fråga och då man dessutom inte är helt ense om att skaffa ett tredje barn. J

Att adoptera är ett fantastiskt sätt att skaffa barn på. Man får förmånen att bli förälder till ett barn som redan finns och som har ett oändligt stort behov av att bli älskad. Vi känner oss utvalda som fått den chansen och vi är såklart enormt stolta och lyckliga över att vi tagit den. Men att redan nu behöva besluta om huruvida vi vill ha kvar alternativet till ytterligare ett syskon, är verkligen inte någon lätt uppgift. Särskilt när vartenda öre behövs då man är föräldraledig i ett annat land.

Men även tuffa beslut måste fattas och eftersom det fanns en sista betalningsdag på fakturan var vi tvungna att bestämma oss ganska snabbt.

 För er som undrar…. Så är räkningen nu betald. ;)