En blogg om vägen fram till Movitz syskon, hur det är att leva i livet i Kenya och om hur vår fantastiska familj blir större genom adoption
fredag 8 mars 2013
Våra godingar
Våran Emma
Det är fantastiskt med barn. Det är så häftigt att följa deras små steg i utvecklingen. Varje dag lär de sig nya saker och utvecklar nya förmågor. Kanske går det lite extra fort i början när man adopterar ett barn. Tittar man exempelvis på adoptivbarns tillväxtkurvor före och efter de kommer till sina föräldrar så är det en rakt uppåtgående kurva de första månaderna. Då tänker ni kanske att det beror på att de får mer mat hos sin familj än vad de fick på barnhemmet. Eller den mat de får är mer näringsrik. Detta är såklart också sant. Men det är inte främsta orsaken till den branta kurvan. Den största orskaken är KÄRLEK! Visst är det häftigt! Barn som blir älskade, kramade och omhändertagna, samt knyter an till några få, så som föräldrar och syskon, lägger snabbt på sig vikt och ökar dramatiskt på längden. I september 2012 precis innan Emma kom till oss, vägde hon 11,5 kg och var 80 cm lång. Nu väger hon nästan 15 kg och är dryga 82 lång. Så det händer grejor. Nu hoppas vi dock på att hon främst ska forstätta att växa på längden och kanske inte öka i vikt i samma hastighet som hittills ;) Men det är såklart fantastiskt att hon har sådan god aptit och att växer och frodas.
Jag har ju skrivit förut om att Emma pratar, pratar och pratar. Detta bara fortsätter. Hon härmar exakt alla ord vi säger. Om vi säger en hel mening så brukar hon nöja sig med att bara upprepa ETT av orden. Hon har även full koll på vad orden betyder, och använder dem själv så ofta som hon får möjlighet. De senaste veckorna har hon börjat säga många tvåordsmeningar, då de flesta innehåller ”Moriss” i början :) ”Moriss äter”, ”Moriss leka” ”Moriss lessen” osv. Hon säger R väldigt tydligt. Nytt i språket är också att hon börjat svara på frågor och göra om meningar som vi säger. Tex ”Vad heter du” härmar hon inte längre utan då svarar hon ”Emma” Säger vi ”god natt Emma” säger hon ”nonatt pappa” istället. Visst är det häftigt att ett barn som i ett och ett halvt år hört ett annat språk, nu är helt insatt i svenskan! Emma är såklart inget undantag, utan de allra flesta Kenyabarn snappar upp det nya språket väldigt snabbt. Kanske är det för att vi föräldrar har så mycket tid med våra barn och att de hela tiden hör svenskan bland kompisar och kompisars föräldrar. Emmas bästa ord just nu är ”kalsonger” Hon hittar Movitz gamla smutsiga kallingar i tvättkorgen, tar med dem till oss och säger ”Moriss, alli kalli Ongen” (vi KAN ha sjungit kalla kalla kalla kalla kalsonger någon gång ;)
Våran Movitz
Måste ju bara skriva lite om stora killen också. Han har inte direkt slutat prata för att Emma också pratar utan snarare tvärtom. Han funderar, berättar, fantiserar och förklarar. Häromdagen när han var på toa och gjorde nummer två, så kikade han ner mellan benen för att se vad han hade presterat. Det hade dock åkt långt ner i toan (så kallat racerbajs av mormor) så han kunde inte se det. Han funderade lite, sen sa han: -Mamma, du måste be dom sätta in en lampa. Vart då frågade jag, och vilka är dom. – Dom som jobbar här. Dom måste sätta en lampa nere i toaletten. Det är alldeles för mörkt som det är nu. Man ser ju inte hur mycket man har bajsat! Jag har dock ”glömt” be dem om detta, men kommer såklart att följa min sons lilla order när det blir tillfälle :)
Idag har han lekt hela dagen med Felix. De ritar, leker Bamse, kurragömma och Nalle Puh. Vid maten idag hamnade Movitz plötsligt i solen och vi fick flytta deras lilla bord för han blev för varm.
– Ja för jag är ju redan så brun, sa Felix. Ja och jag är också helt brun, sa Movitz. Chokladbrun. Men jag är brunare sa Felix, helt kolmörk! Och jag är också kolmörk, sa Movitz då. Dom diskuterade detta en stund innan dom kom in på vad dom skulle leka efter maten. Det är så självklart för dem. De är chokladbruna och deras mammor o pappor är vita. Movitz säger att vi är två bruna och två vita i familjen. Inga konstigheter med det. Känns så underbart att det är så naturligt för dem. Jag önskar så innerligt att det alltid ska få vara så och att ingen någonsin får dem att tro något annat.
Ett sista citat, syskonen emellan. De leker med Movitz låtsastelefon.
Movitz- Emma, kom du får låna min telefon. Jag kan ladda ner ditt favoritspel
Emma- Favvoritspel
Movitz- Kom, sätt dig här brevid mig så får du spela. Säg bara till om det är för läskigt för dig. Då byter jag till mitt favoritspel, det är inte alls läskigt för dig Emma
Emma- Läskit, Emma, Läskit Morris- Hålla handen!
Sedan slänger de sig på sängen och skrattar hejdlöst.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)


Helt underbart att få ta del av barnens vardag och framsteg, dom är helt ljuvliga. Ge dom en kram från oss.
SvaraRaderaSom stolt mor till Felix kan jag bara intyga att det där med att dom är bruna är helt naturligt. Felix tycker det är så bra att vi har balans i familjen numera, två bruningar och två vitingar... :-)
SvaraRaderaHelt underbara citat!! TACK för att ni delar med er. Jag uppskattar den här bloggen så mycket. Den känns varm och kärleksfull och den är skriven på ett sätt där språket flyter så lätt och fint. Lycka till med era "guldklimpar".
SvaraRaderaEn bloggläsare:
Regina.