EMMA CHEMO

Emma Chemo! Jag har förstått att man frågat om mig. Mamma är fullt upptagen med att beskriva alla våra semestrar här i Kenya så jag tänkte att det är på tiden att jag talar om vem jag är. Jag heter Emma, Astrid, Bethany, Chemothai. Men jag kallas mest för Emma. Ibland kallas jag för Emma Chemo eftersom tjejerna på barnhemmet ofta kallade mig för Chemo. Jag har bott på ett fantastiskt fint barnhem i Nakuru när jag var liten. Där fanns en jätterolig lekplats och alla som jobbade där verkade gilla mig rejält. Nu har lämnat barnhemmet för gott och kommit till min ”forever-family”. Mamma Linda, pappa Mathias och storerbrorsan Movitz. Han är lite tokig för han håller på och byter namn hela tiden. Igår hette han Sam, idag heter han Justin. En annan dag hette han Vide och då kallade han mig för Lycke. Men jag gillar honom fast han är lite tokig. Han hittar på en massa bus och roliga saker och jag gillar att härma allt han gör. Hans bilar är kul att leka med och han har en massa spännande böcker som vi brukar läsa tillsammans. När brorsan och pappa busar så brukar jag sitta brevid och titta på. Jag ler med hela ansiktet och njuter av att se dem ha så roligt. Ibland så säger jag ”BÖ” eller skrattar till och då brukar pappa busa med mig också. I början så var jag lite rädd när pappa var tokig och högljudd och låtsasgrät när Movitz tog på hans näsa. Men nu skrattar jag så nästan svimmar. Mitt skratt låter lite som en gammal gubbe. HE HE HE HE! Mamma säger att jag låter lite som min gammelfarfar. Jag gillar att undersöka saker. Det kan vara vad som helst. En kork, ett papper, en fjärrkontroll eller en sten jag hittar på marken. Då sätter jag mig pladask ner och så granskar jag den i varje litet hörn. Vatten är en annan favorit. När vi bodde på kusten så var jag väldigt mycket i polen. Plaskade runt med mina simpuffar och vågade till och med hoppa från kanten (när mamma tog emot mig såklart) Vattenpölarna på gården är också roliga. Men mamma o pappa är inte så glada när jag sitter i dem. Dom säger att pölarna är smutsiga på grund av alla av alla avgaser. Men det struntar jag i. Jag plaskar i dem ändå. Och tvättar mig lite i ansiktet ibland. Då blir mamma nästan tokig. Innan jag träffade mamma o pappa så hade jag mest hört engelska och swahili. Nu pratar nästan alla bara svenska med mig. Men det går finfint. Jag förstår en massa redan och jag kan en hel del svenska ord. Jag härmar nästan allt min familj säger, antar att jag lär mig väldigt snabbt då. Lättast är det att härma ord med långa stavelser på slutet. Som mammaaaaaa, pappaaaaaa, Emmaaaaa. Jag har full koll på vem som är min mamma. Henne ropar jag ofta på. Oftast kallar jag pappa för mamma också. Då blir han så roligt arg  En annan rolig sak som jag gör är att jag oftast svarar Näääähää på alla frågor. Har du haft roligt Emma? Näähäää!! Var det gott, Emma? Nääähäää. Då skrattar mamma o pappa en massa och jag kan inte hålla mig jag heller. Tänk att lilla jag kan vara så rolig. Andra svenska ord som jag är bra på är Tittut, bada, Emma, Ovi (movitz) ninen (kaninen) och hopp. Det var såklart bara några av de ord jag kan. Sen kör jag lite egna ord som familjen gillar att härma. Naanoooo, tex. Betyder inget särskilt men kul att säga. Labba labba laaaaaabba brukar jag också sjunga på ett kul sätt och alla härmar mig. Andra sånger är också kul. Jag gillar imse vimse spindel och i ett hus (där jag kan alla rörelser) Sen diggar jag gärna med i all möjlig musik som jag. Jag är en matglad tjej som äter i princip allt jag får tag på. Om man inte visste detta om mig innan så kan man se det på min runda mage. När jag är ute och går så brukar jag puta med magen och luta mig lite bakåt för att hålla balansen på ett bra sätt. Sen går jag lite lett bredbent. En av mina favoritlekar när vi är iväg någonstans är att gå bort en bit från mamma o pappa. Sen vänder jag mig och tittar lurigt på dem. Ler, himlar lite med ögonen och så börjar jag springa emot dem allt vad jag orkar. Ofta slutar det med en go kram. Jag gillar också att stå upp i tex en säng. Sedan formar jag ett ooo med munnen, tittar lite snett uppåt och så faller jag framåt. Väldigt spännande att se om någon tar emot mig. Jag har ett ganska så hetsigt humör. Särskilt på morgonen. Om jag inte får som jag vill så skriker jag i högan sky tills någon plockar upp mig. Men så fort jag fått lite frukost i mig så blir jag en annan tjej. Glad och go och skojig. Men vad ska man säga. Om man inte får sin mammas gener så får man väl ta efter hennes egenskaper istället.

Nu vet ni lite mer om mig. Bilder på hela mitt söta fejs får ni se när alla papper är klara. Men det dröjer ett tag till. BAAAAYYYY